torsdag 27 maj 2010

Barnet som vill leka


Idag lyser solen ljust och blitt och himlen är blå. När jag var barn, var jag rädd för att se upp mot höga byggnader eller att se rakt upp i himlen. Vad var jag så rädd för? Kanske för att tappa fotfästet. Eller för att stöta på någon ängel ute på ett av sina dagligt uppdrag. Vad skulle jag säga till den där ängeln?

Jag får ibland frågan: Varför skriver författare så ofta om sin barndom? Orhan Pamuk, som fick nobelpriset härom året, fick också ofta denna fråga, berättade han i TV. Pamuk kände det då alltid som han måste rättfärdiga sig! Det finns ett svar han återkommer till, berättade han, nämligen att det gäller att hålla barnet inom sig levande.

Det är vissa böcker som jag återkommer till. En sådan favoritbok, som jag alltid har nära till hands, är Writer’s block - and how to use it av Victoria Nelson. Denna bok handlar om så mycket mera än skrivblockeringar, detta skrämmande ord. Hon påstår här, att när vi fastnar vår skrivprocess, beror det på att vårt inre barn är uttråkat.
Barnet vill alltid leka och ha roligt. När det inre barnet inte är överens med vårt yttre jag,vårt väl uttänkta skrivprojekt, då sätter hon sig på tvären, skriker ”nej”! Jag vill inte, det är tråkigt!” Och då blir det inget skrivet.

En annan av dessa böcker är Clive Matsons bok: Let the crazy child write - finding your own creative writing voice. Clive Matson talar om samma sak som Victoria Nelson; det är det glada galna barnet, the crazy child, inom oss som vill skriva, som vill att vi skall vara hennes språkrör. När vi får kontakt med barnet, då kommer ibland det där tillståndet av flöde, ”flow”, som vi så gärna vill uppleva. Och då händer det:
Barnet inom oss kommer fram och skrattar och klappar i händerna. Hon sätter igång den vuxnas hand; barnets energi flyter igenom nervtrådar och blodkärl ut till fingrarna som börjar röra pennan (eller tangentbordet). Det behöver inte alls vara roliga saker, men det är sådant som barnet vill skall bli sagt!

Därför är det mycket viktigt för oss skrivare att våga lita på barnet, när vi skriver. Vi måste försöka hänga med – där viftar kanten av en kjol runt ett hörn! Spring efter!

(c) Kerstin Dahlén (leder "Kom igång & skriv!" på distans)

4 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Det här var det bästa jag läst på länge. Det är precis så det känns. jag älskar känslan när mitt inre barn viskar till mig och flödet startar.
Så just nu, när jag varit "lat" - kanske mitt inre barn är uttråkat? Jag tror att det är precis så.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Vet du hur jag kan köpa Victoria Nelsons bok - den fanns inte på Bokus eller adlibris?

Johanna Wistrand sa...

Kolla amazon i England (så slipper du tullavgifter som läggs på fr Amazon USA)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Beställd!