Följetong av Jenny Bäfving

I Hemmets Veckotidning kan man denna vecka börja följa Jenny Bäfvings nya följetong.

Jenny undervisar på Falkens författarskola bl a i konsten att Skriva romaner för veckotidningar.

Välkommen till höstens kurser!

Den 16/8 öppnar kontoret och tar emot kursanmälningar.
Ring 031/192530.
Information om kurserna och kursledarna hittar du här. Klicka på länkarna i bloggens högra marginal.

En slitstark genre

Många av dagens moderna, nyskrivna veckotidningsföljetongar är s k ”romantiska rysare”.
I den anglosaxiska världen är det här en väldigt populär variation av den genre som kallas ”romance”. Men i den romantiska rysaren handlar inte bara om kärlek, utan det finns ett spänningsmoment också, och de är invävda i varandra.

Hela genren romantic suspense bygger på en kvinnlig huvudpersons tilltagande känsla av mannen hon är kär i inte riktigt är den hon tror. Hon gifter sig av kärlek men äktenskapet verkar vara en potentiell fälla, eller så blir hon kär i någon som verkar ruva på väldigt mörka hemlighter och som kanske till och med är farlig. Det finns romans men också stark mystik. Exempel på detta inom den klassiska litteraturen är “Jane Eyre” och “Rebecca”.

Min teori är att temat har en historisk bakgrund av sociala och ekonomiska skäl: förr i tiden var en kvinnas stora hopp om försörjning att bli bortgift, men när hon väl var det stod hon under sin mans förmynderi, utan egna tillgångar eller möjlighet att försörja sig. Som gift var möjligheterna att ångra sig minimala om den äka maken inte var som hon hoppats på. Med äktenskapet följde alltså en risk, även om inte alternativet ungmödom (”spinsterhood”) var så eftertrakat heller. Inte undra på att äktenskapet kändes laddat, både med dess chans till kärlek men också risken för av att bli för evigt fjättrad till en psykopat i ett ödsligt slott med vindlande korridorer. Eller till en syfilissmittad suput… Hon kunde bara hoppas på att den äkta mannen skulle visa sig vara både rik och god. (Att han var snygg hör liksom till genren.)

Idag ser man otaliga variationer på vad som egentligen är samma tema. En slitstark genre som romance går att uppdatera och modernisera, trots de senaste hundra årens kvinnliga frigörelse. Idag kanske det hela handlar om ett par som ganska nyligen träffats och flyttar ut till ett isolerat hus i skärgården – på hans initiativ. Efter ett tag börjar det hända konstiga grejor och gradvis börjar den kvinnliga huvudpersonen känna sig osäker på vem den här mannen egentligen är. Och tillvaron på ön blir alltmer ruggig och hotfull. Hur otänkbart det än verkar så börjar hon misstänka honom för att ligga bakom det mystiska och skrämmande som sker. Kanske verkar han till och med försöka ta livet av henne.
Men såklart löser sig allting och det visar sig att han förstås är helt oskyldig. Först då kan paret förenas med alla hinder undanröjda. Slutet gott allting gott!

(c) Jenny Bäfving (Skriv om ditt liv, Skriva roman för veckotidningar, Författarverkstad)

Hamid har tappat bort sin pappa

Det är en gråregnig torsdagsförmiddag. Istället för att promenera till kundmötet tar jag därför rulltrappan ner till Tekniska högskolans tunnelbanestation. Tåget ska rulla in om fyra minuter och under tiden sätter jag mig på bänken och försjunker i min bok. Men snart blir jag avbruten av en burkig röst i högtalarna:

”Ett meddelande till Hamid, sju år, med brun jacka. Hamid, sju år, med brun jacka. Kontakta närmaste spärrexpeditör … (tvekan), alltså där du vanligtvis köper biljetter. Alltså Hamid, sju år, med brun jacka, kontakta spärrexpeditören eller någon som jobbar i tunnelbanan.”

För att få ett meddelande att gå fram behöver du anpassa det till mottagarna. Det gäller oavsett om du mejlar till en kompis, skriver en rapport i ditt arbete eller, som i det här fallet, ropar ut ett meddelande i tunnelbanan. I tunnelbaneexemplet skedde mottagaranpassningen under arbetets gång. Personen som ropade ut meddelandet insåg samtidigt som hon sa ordet spärrexpeditör att en liten sjuåring inte förstår vad det betyder. Hon räddade situationen så gott hon kunde, och förhoppningsvis förstod Hamid ändå vad hon menade. Ännu bättre hade det förstås varit om hon hade funderat igenom sitt budskap innan: Vad vill jag säga och till vem? Och sedan anpassat sitt ordval efter det.

Meddelandeutroparen gör dessutom ett annat klassiskt misstag: hon försöker rikta sitt meddelande till alla istället för en specifik person. Om hon verkligen hade riktat sig till Hamid hade hon förstås inte sagt att han har en brun jacka på sig – det vet han redan. Kanske borde hon istället ha riktat meddelandet till oss vuxna på perrongen istället? Då kunde det ha låtit så här:

”Ett meddelande till samtliga resenärer: Hamid, sju år, har tappat bort sin pappa. Hamid har mörkt, kort hår, brun jacka och blåa byxor. Om du ser Hamid ber vi dig hjälpa honom till närmaste spärrexpeditör.”

Du som vill nå ut med ditt budskap behöver alltså svara på två frågor innan du skapar ditt meddelande: Vem riktar jag mig till? Varför? Därefter anpassar du meddelandet efter det.

(c) Jenny Forsberg (Nå ut med ditt budskap)

Barnet som vill leka

Idag lyser solen ljust och blitt och himlen är blå. När jag var barn, var jag rädd för att se upp mot höga byggnader eller att se rakt upp i himlen. Vad var jag så rädd för? Kanske för att tappa fotfästet. Eller för att stöta på någon ängel ute på ett av sina dagligt uppdrag. Vad skulle jag säga till den där ängeln?

Jag får ibland frågan: Varför skriver författare så ofta om sin barndom? Orhan Pamuk, som fick nobelpriset härom året, fick också ofta denna fråga, berättade han i TV. Pamuk kände det då alltid som han måste rättfärdiga sig! Det finns ett svar han återkommer till, berättade han, nämligen att det gäller att hålla barnet inom sig levande.

Det är vissa böcker som jag återkommer till. En sådan favoritbok, som jag alltid har nära till hands, är Writer’s block - and how to use it av Victoria Nelson. Denna bok handlar om så mycket mera än skrivblockeringar, detta skrämmande ord. Hon påstår här, att när vi fastnar vår skrivprocess, beror det på att vårt inre barn är uttråkat.
Barnet vill alltid leka och ha roligt. När det inre barnet inte är överens med vårt yttre jag,vårt väl uttänkta skrivprojekt, då sätter hon sig på tvären, skriker ”nej”! Jag vill inte, det är tråkigt!” Och då blir det inget skrivet.

En annan av dessa böcker är Clive Matsons bok: Let the crazy child write - finding your own creative writing voice. Clive Matson talar om samma sak som Victoria Nelson; det är det glada galna barnet, the crazy child, inom oss som vill skriva, som vill att vi skall vara hennes språkrör. När vi får kontakt med barnet, då kommer ibland det där tillståndet av flöde, ”flow”, som vi så gärna vill uppleva. Och då händer det:
Barnet inom oss kommer fram och skrattar och klappar i händerna. Hon sätter igång den vuxnas hand; barnets energi flyter igenom nervtrådar och blodkärl ut till fingrarna som börjar röra pennan (eller tangentbordet). Det behöver inte alls vara roliga saker, men det är sådant som barnet vill skall bli sagt!

Därför är det mycket viktigt för oss skrivare att våga lita på barnet, när vi skriver. Vi måste försöka hänga med – där viftar kanten av en kjol runt ett hörn! Spring efter!

(c) Kerstin Dahlén (leder "Kom igång & skriv!" på distans)

Att härma

Att härma en annan författares stil kan vara både lärorikt och roligt. Om du ofta målar fram miljöer, skriver detaljerat och omfångsrikt kan det vara spännande och utvecklande att försöka skriva en novell i en helt annan stil, t ex sparsmakat och ganska minimalistiskt. Och för att få inspiration till det kan man helt enkelt efterapa en annan författare som skriver på det viset. Författare jag kommer på i detta sammanhang är Raymond Carcer och Ernest Hemingway.
Sedan kan man förstås göra omvänt.
Kom gärna med tips i kommentarerna på författare som skriver målande, pratigt, förklarande etc respektive minimalistisk, korthugget, gestaltande.

Den röda tråden

Jag är ju väldigt förtjust i böcker som har i vad som kallas för ”a strong narrative” - en stark berättelse. Den starka berättelsen eller handlingen är verkligen typisk för underhållningsromanen och jag försöker åstakomma det själv i mina egna veckotidningsromaner. Jag tror detta har att göra med min filmskolning, som kommit till god användning här.
Det ska finnas en tydlig röd tråd som naglar fast läsaren.

Ändå var det jag missade insåg jag i efterhand, i bidraget jag skickade till Hemmets Journals tävling i att skriva följetong, för något år sedan. Det vinnande bidraget verkade dock ha det, det magiska drivet.
Själv fastnade jag i miljöbeskrivningar. Men om jag komprimerat handlingen i tio avsnitt hade den blivit ganska tunn. Det fanns inte tillräckligt många eller intressanta vändpunkter.

Med andra ord, det saknades en bärande, stark, utmejslad handling. Folk som sitter och dricker kaffe /alternativt flädervin i övervuxna trädgårdar och pratar räcker inte. Det är på sin höjd mysigt, speciellt för författaren, som drömmer sig bort...
Men att skriva mest för att försöka förflytta sig bort från vardagen och verkligheten är nog ingen bra idé. Iallafall inte om man glömmer målet och syftet för texten - i det här fallet att få läsaren att fortsätta vända blad, känna spänning, läsa vidare och framför allt köpa nästa nummer av tidningen!

(c)Jenny Bäfving (Skriv om ditt liv och Skriva romaner för veckotidningar)

Att se utanför ramarna

Det är en gammal klyscha, att se utanför ramarna, think outside the box. Men ändå är det en sanning som vi i dag måste acceptera och praktisera, inte minst för att synas i det enorma informationsflöde som ständigt omger oss i samhället. Förr var en nysläppt bok något spännande och unikt. I dag släpps mängder av nya böcker varje dag och det både på gott och ont. Men jag anser att det är mest av nytta och glädje. På ena sidan myntet finns läsaren, som får ett bredare utbud att gräva i och då handlar det inte längre bara om de stora förlagsjättarna utan små kvalitetsförlag- och författare som annars aldrig fått en chans att synas. På andra sidan myntet finns då författarna. För fler och fler ger ut böcker på eget förlag eller via små förlag och får därmed en chans att synas med sina texter och nå ut till sina läsare på ett annat sätt.

De sociala medierna, som bloggar, twitter och Facebook hjälper här till med att ge författaren en möjlighet att nå ut. Problemet är att det krävs mer avancerade och unika metoder för att synas genom den tjocka flod av texter som flödar ut. Dessutom har bokhandelskedjorna blivit mer kräsna vid valet av böcker till sina butiker och upphandlingar sker centralt och inte längre hos de enskilda butikerna. Det blir därmed svårare att sälja in en bok av en lokal liten författare till sin Bokia-handlare eller Akademibokhandeln-butik. För sådana inköp sker centralt och är inte boken eller författaren kända, blir det svårt, om inte omöjligt, att få en chans. Det förlorar även läsaren på som får hålla till godo med böckerna från de stora etablerade förlagen.

Så hur gör man då? Hitta på nya sätt att publicera böcker på. Ge ut dem gratis, reklamfinansiera dem, gör e-böcker men inte som vanliga läsbara PDF-filer, utan hitta på något unikt! Har du förslag? Kontakta gärna mig!

(c) Ulf Diktonius (Ge ut din egen bok, Sälj din bok)

Skrivsöndag - nu kör vi igång!

Välkomna att umgås här i kommentarerna här under era skrivpauser! Ni kan alltid börja med att presentera er.

Jag vet inte hur aktiviteten blir här på bloggen, detta är ju ett experiment. Det kan hända att de flesta är ute på Facebooksidan istället.

Själv har jag ätit frukost och ska skriva i en kvart nu innan jag tar itu med gårdagens disk. Så kommer jag köra hela dagen: skriva en stund, fixa med saker, skriva en stund, fixa med saker. Hela dagen skrivandet i fokus, återvända till det.
Det är mitt sätt. Andra kanske tivs bättre med att skriva 2-3 längre stunder under dagens lopp.

Hur kommer ni att lägga upp er skrivsöndag?

PS: Vi hörs kl 10.00, ni som vill vara med på telefonmötet. 08/50005000 kod 184518.

/Johanna

Skrivsöndag imorgon!

Imorgon är det skrivsöndag!

Det som gäller är följande: var och en sitter på sitt håll någongstans i Sverige eller världen och ägnar dagen åt att skriva. Gärna flödesskriva, som i Momentum Writer. Det är ett gratisprogram där man flödesskriver. Allt sparas i textfil för senare redigering. En riktig förlösare när det gäller att komma igång med sitt skrivande! Givetvis kan man även flödesskriva direkt i worddokument eller för hand på papper.

Att flödesskriva innebär att man accepterar det som dyker upp och bara... skriver på utan att redigera alltför mycket. En dag att få loss skrivflödet på.
Och här inne på bloggen på dentta inläggs kommentarssida kan vi pausa, småprata med varann, ge tips etc. under söndagen. Du kan också göra detta på sidan på Facebook.

Kl 10.00 inleder jag med telefonmöte för er som vill, under en halvtimme. Vi hälsar på varandra och jag ger skrivövningar som ni gör under själva telefonmötet.
Ring 08/50005000 kl 10.00.Slå sedan koden 184518. Följ röstens instruktioner, bara. Max 15 pers får plats så det är först till kvarn som gäller. Ingen föranmälan till detta. Telefonkostnad är den vanliga taxan för lokalsamtal.
Vi ses imorgon, alla hängivna skrivare!

Tio sätt att bli av med skrivklåda

1. Se till att ha TV och alla satellitkanaler.
2. Tacka aldrig nej till en inbjudan till party, promenad, shoppingtur eller annat.
3. Se till att vara den som står för all service hemma samtidigt som du har ett lönearbete att sköta.
4. Stäng aldrig dörren om dig utan låt vem som helst i familjen störa dig där du sitter med din skrivbok eller laptop i knäet.
5. Se till att jobba heltid och ta med dig extraarbete hem på kvällar och helger.
6. Baka allt bröd själv, laga mat till matlådor, håll ditt hem perfekt och helt och rent varje dag.
7. Prenumerera på minst två morgontidningar som du noggrannt läser igenom varje dag.
8. Var artig och prata länge med varenda telefonförsäljare som hör av sig.
9. Bli träningsnarkoman på din fritid.
10. Tacka ja till att vara ordförande i minst två föreningar.

(c) Johanna Wistrand (Författarverkstad)

Kära dagbok

Jag var lycklig då jag var sju.

Det var som sjuåring jag fick en rosa dagbok med ett guldfärgat litet lås, och den mest söta, pyttelilla nyckel. Det blev viktigt för mig att låsa och låsa upp, och i den rosa dagboken skrev jag om allt jag upplevde. Det blev nog mest en redovisning av den dag som gått, jag skrev på kvällarna. ”Kära dagbok - Idag har jag varit i skolan…”. Kanske skrev jag inte så mycket om känslor och inre tankar – det kom nog senare – i tonåren.

Det här året har jag börjat skriva dagbok igen – inte att förväxla med det fria flödesskrivandet. Jag ägnar inte mycket tid till dagboksskrivandet men ändå blir det av, lite grann. Jag bestämde mig helt enkelt för ett datum – och av någon orsak blev det den 19. Det innebär att den 19 dagen varje månad skriver jag nu dagbok och jag avser att göra det under hela det här året. Tanken är att det inte enbart skall vara en redovisning av den dag som gått, utan att jag skriver om tankar och känslor som antyder var jag just då står i livet, vad det är jag bryter och bänder i för tillfället…

Och det som jag nu efter fyra månader har upptäckt, är att jag skrivit mycket om att mina barn är vuxna, att de inte längre behöver mig. Jag ser tillbaka på tiden då barnen var små – då jag var bäst i världen. Nu klarar de sig själva – och lite ensamhet – och överblivenhetskänsla – kan jag urskilja i mina texter. Fast lite lättnad också – det är ju fantastiskt att äntligen få vräka på min egen musik, högljutt – utan att någon förfasar sig över min dåliga smak!

Så … efter ett år kommer jag att ha 12 dagbokstexter och då kan jag följa lite av min egen resa. Kanske läser jag då igenom texterna och drar de slutsatser jag önskar – kanske ser jag att där finns trådar jag vill dra i lite mera – utveckla… kanske slutar det i en mer sammanhängande text … kanske … kanske…

Och om jag fortsätter ännu längre, så har jag efter 2 år 24 texter, jag tycker det är riktigt spännande det här! Spännande och givetvis – det inser jag – ingår stänk av egenterapi…
Inte dåligt!

Underbar vår önskar skrivarvännen,

(c) Maud Deckmar (Skriva för läkedom)

En minimalistisk skrivövning

Att skriva noveller, brukar man säga, är den bästa författarskolan. Man lär sig värdet av varje ord. Varför? Därför att novellens format är begränsat. En novell är inte ett myllrande tjockt romanepos.
En novell kan rymmas på två sidor upp till säg 80 (långnovell eller kortroman).

Att veta hur man kan använda ord på ett ekonomiskt vis, d v s framföra en berättelse med få ord, är ett bra sätt att lära sig styra och kontrollera sin text. Man får en överblick, ett grepp om hur man vill skriva.

"Den här berättelsen ska få bli en mångordig, episk roman med massor av färgstarka miljöer och ett stort persongalleri för att ge en läsupplevelse som är njutningsbar, där man bjuds på en härlig berättelse att sjunka in i under många lästimmar etc" eller "Jag ska skriva en kort men väldigt laddad berättelse med få personer och med korthuggen dialog där läsare ska känna sig osäker på vad som egentligen gäller".

Om man däremot tar det från andra hållet, lär sig hantverket genom att breda ut sig språkmässigt och intrigmässigt, då lär man sig inte kontrollera den på samma effektiva sätt, anser jag.

Här är en övning i att skriva ekonomiskt, som jag kallar det:
Skriv en berättelse om en julafton där familjen eller släkten eller ett sällskap samlas och allt spårar ur.
Det blir snöstorm och i stugan de valt att fira i går elen. Stället ligger i en radioskugga så man kan inte använda mobilen, och en av familjemedlemmarna drabbas av vinterkräksjuka.

Skriv en version med så många adjektiv och adverb som möjligt. Vräk på med liknelser, "utfyllnadsord" (ju, lite, liksom, ändå osv), förstärkningsord (jätte- super- kanon- osv) och "ledande" verb (stega istället för att gå, stirra istället för att titta osv).

Skriv sedan en ny version men tänk då att varje ord kostar pengar och du är fattig och berättelsen ska berättas. Vad kan du stryka? Den här versionen ska vara ca 1/3 eller mindre av den förra.

(c) Johanna Wistrand (kursledare på Författarverkstad)

Nå inte ut med ditt budskap

Vill du vara säker på att budskapet inte når fram?
Du har säkert sett dem, de där texterna som är så krångligt skrivna att ingen orkar läsa dem. Vill du själv lära dig att skriva så? Här får du hela listan med vattentäta tips på hur du gör dina texter riktigt svåra att ta sig igenom:

1. Bry dig inte om vem som ska läsa texten. Utgå från dig själv så blir det säkert bra. Den som inte förstår får läsa på bättre.
2. Skriv gärna om läsarna istället för till dem. Undvik direkt tilltal till varje pris.
3. Strunta i rubrikerna. Om du nödvändigtvis måste ha med rubriker kan de gärna vara intetsägande av typen Övrigt. Låt aldrig rubriken bestå av mer än ett ord.
4. Tala inte om vem som gör vad. Krydda gärna din text med passiva verb, sådana som slutar på s, till exempel Vad som är en rimlig tidsram för det enskilda samrådet ska kommas överens om med det land som berörs eller Om en ansökan avser forskning ska bilaga x bifogas.
5. Använd så krångliga ord du kan. Lite byråkratspråk piggar upp. Skriv gärna meningar som Utensiliesaneringsverksamhet bedrivs i sektorn för matberedningsfunktionen när du menar Pappa diskar i köket. Och några erlägger, erhåller och föreligger är bara trevligt.
6. Berätta hela bakgrundshistorien innan du kommer till själva budskapet. Beskriv allt i kronologiskt ordning. Läsaren är säkert intresserad av hur allt började. Om de verkligen vill veta det viktiga så kommer de att läsa ända till det viktiga i slutet av texten.
7. Berätta allt. Varför välja vilken information som ska vara med när du kan berätta allt? Läsarna får själva sålla om de inte är intresserade.
8. Läs inte igenom texten när du har skrivit den. Kom ihåg att du är ofelbar. Och om du skulle ha skrivit något fel så förstår säkert läsarna vad du menar ändå.
9. Förkorta så mycket du kan. Nöj dig inte med de vanligaste förkortningarna som t.ex. eller m.fl. Allt kan förkortas. Använd gärna era egna interna förkortningar – läsarna lär sig snart vad de betyder.
10. Slå aldrig upp hur ett ord stavas eller vad det betyder. Du vet bäst! Vet du inte är det bara att chansa.
Hur ser en text ut som inte når fram?
För dig som fortfarande gärna vill skriva texter där budskapet inte når fram kommer här ett par inspirationsmeningar att ta efter:

Om uppföljningen leder till upptäckten av att genomförandet av planen eller programmet resulterar i sådan betydande påverkan som inte tidigare hade identifierats, och detta i sin tur leder till att planen eller programmet ändras, kan en ny bedömning komma att krävas.

Även om vi för närvarande har en del pengar fonderade, torde dessa behövas mer än väl för att inte undergräva den framtida ekonomiska ställningen.

Vill du nå ut med ditt budskap istället?
Vill du hellre skriva texter där budskapet når fram till läsarna? Som ett första steg får du gärna fundera på vad som gick fel i de otydliga meningarna ovan och hur de kan bli tydligare.

Som ett andra steg kan du anmäla dig till distanskursen Nå ut med ditt budskap på Falkens författarskola. Jag som håller kursen heter Jenny Forsberg och är språkkonsult i svenska. I elva år har jag hjälpt företag och myndigheter att ta fram begripliga och effektiva texter. Nu delar jag med mig av mina kunskaper i den här kursen. Du är varmt välkommen om du också vill lära dig att skriva texter där budskapet når fram till läsarna.

(c) Jenny Forsberg (Nå ut med ditt budskap)

Föreläsning på Falken: skriva veckotidningsnoveller

Jenny Bäfving håller en föreläsning nu på onsdag om konsten att skriva noveller för veckotidningar. Eminenta tips ges om hur man skriver romantik och spänning, svänger ihop en enkel men underhållande historia, och vad som kännetecknar denna klassiska form av underhållning. Falkens kulturhus klockan 18.00 den femte maj! Falkgatan 7 i Göteborg. Spårvagnshållplats närmast: Redbergsplatsen.

Söndag med Momentum Writer

Söndag den 16/5 blir det en heldag med flödesskrivande för alla som vill vara med. Är du Facebookanvändare kan du vara med i vår evenemangsgrupp där, annars kan du skriva kommentarer här i bloggen på söndagen. Om hur det går och för att småprata som under en fikapaus.
Vi är några på Falkens författarskola som gillar detta program som finns gratis att hämta på nätet.
Det som är så bra med programmet är att när man arbetar i det hamnar man på en ljusgrå sida - inga ikoner som distraherar, och man kan inte ändra något man har skrivit, medan man skriver. Det är ett väldigt bra sätt att komma igång med sin fantasi och koppla bort den inre kritikern och allt redigerande.
Allt sparas dessutom i en textfil som man kan gå in och redigera i i efterhand.
Här kan du ladda ner Momentum Writer.

Kylskåpsessäer och drakar

Idag hade jag alltför bråttom när jag skulle runda kylskåpsdörren, och i samma ögonblick rasslade det ner ett antal kylskåpsmagneter.
En ko blev av med ett öra. En hund blev halshuggen, och den spanska kakelplatten blev plötsligt antik.

Medan jag plockade upp alla olika lappar från golvet, tänkte jag att det är ganska intressant att se på hur vars och ens kylskåpsmagnetssamling ser ut.
Hos mig är det en blandning från det lägsta, som hur man gör med mögliga matvaror , till det mera highbrow, som ett semikolons hemligheter. Plus diverse lustigheter om att öppna sommargalleri i sin bod, och ett Nemi-klipp, där hon gråtande av skratt faller en boyfriend om halsen. Han har bett henne sy i en lös knapp, och Nemi kvider fram: "Han tror jag kan sy!!" Den föll jag för, the story of my life.

- Semikolonklippet är ett av de mest intressanta klippen. Det är gulnat och böjt, slitet i kanten efter åtskilliga halsbrytande fall. Jag tror att det är en bra idé att skriva ned visdomsorden, spara dem och dela med mig till andra om man hittar något intressant. Mitt favoritklipp om semikolon är hämtat ur GP, skrivet av Tomas Forser: ... "när läsaren fått vad han skall ha av information och meningen riskerar att flyta ut kan ett semikolon vara vad som behövs. Men klåparen avslöjas obarmhärtigt. Läsaren måste känna att här handlar det inte om att nya ord har adderats efter en nödvändig paus utan att texten tar ett kliv upp på en ny nivå; en komprimerad där poäng hämtas hem." (kommatecken tycks vara helt ute).

En annan sak som jag kommer på, medan jag går igenom samlingen av de minneslappar som hedrats med en kylskåpsplacering, är att dessa skulle kunna vara underlag till en utmärkt skrivövning av något slag. Antingen kan man försöka foga in så många av lapparna som möjligt i en text, eller skriva om vad lapparna säger om kylskåpets ägare eller sätta ihop en dikt av några utvalda.
Eller som jag har gjort här, ge dem litet uppmärksamhet. Har ni andra tips vad man kan använda denna pyttipanna av tänkvärdheter?

En bok hinner jag med att rekommendera: Ursula K. Le Guins (hon med Trollkarlen från Övärlden) "Steering the craft, exercises and discussions on Story Writing for the lone navigator or the multinous crew". Väldigt jordnära praktiska övningar, matnyttiga helt enkelt. Inte något alls om drakar eller fantastiska händelser. Tyvärr, kan jag tycka kanske.

Jag glömmer aldrig när jag hörde Le Guin tala på bokmässan för ganska många år sedan, Hon berättade att hon alltid skrev utomhus, även om det var kall vinter. Hon gick ut, insvept i en filt, slog sig ned i sin trädgårdsstol och, sade hon, väntade på att drakarna skulle komma. DET är något att minnas! Hon hade säkert en svart anteckningsbok med mjuka pärmar. Passa på att sätta er ute och vänta på drakarna nu medan det är vår!
Men glöm inte LeGuins bok, den är näring för alla som skriver!

(c) Kertin Dahlen (håller i kursen "Kom igång & skriv!" på distans)

Sölve gav ut sin egen bok

Om du funderar på att ge ut din roman på eget förlag så kan det vara intressant att läsa Sölve Dahlgrens två bloggartiklar i Debutantbloggen. Han skaffade författarcoach, skrev klart InnebandyPiraterna, som är den första i en romanserie, och gav ut på eget förlag.

Här på Falkens författarskola ger Ulf DIktonius distanskurs i detta ämne, att ge ut sin egen bok.

Jenny Forsberg bjuder på ett smakprov ur sin kommande bok

Jenny Forsberg som håller i kursen "Nå ut med ditt budskap" här på Falkens författarskola är även aktiv författare.

För två år sedan kom hon ut med boken "Tydliga texter" på Norstedts Akademiska Förlag.

Nu arbetar hon med en ny: "Den snälla företagaren". Här kan du läsa ett provavsnitt ur boken.

Falkens författarskola på Facebook

Nu har 112 personer gått med i vår grupp på Facebook. Där kan du ta del av diskussioner, en bank med bilder att använda som skrivuppvärmning, tips m m.

Litteratur är musik

.... och musik är den högsta konstarten och all konst strävar efter att bli musik - ja det citatet har jag faktiskt fått av en sådan inom ämnet trovärdig källa som Nicholas Cage (DN 6/9 -09) men ju mer jag tänker på det, desto mer stämmer det. (Egentligen kan jag uttala mig mest om skrivkonsten men jag har även hört en teori om att arkitektur egentligen är frusen musik. En ganska intressant tanke. Vilket musikstycke skulle i så fall ett landshövdingehus i Majorna vara? Eller en av de gråa betongkuberna på Nordostpassagen här i Göteborg? ) När man skriver manus till film eller tv, och skriver dialog i en skönlitterär text, är det slående hur mycket det handlar om att fånga en rytm tycker jag, om det ska låta bra. Är man riktigt inne i det så brukar jag bara markera/sammanfatta replikerna så kortfattat som möjligt för att snabbt kunna fånga rytmen, flödet, det melodiösa i ett samtal - ärligt talat snarare än att koncentrera mig på innehållet. (Man går ju tillbaka sedan och skriver ut hela repliken så det är lite stenografi över tekniken) Man försöker med andra ord att skriva lika snabbt, lika obehindrat som man pratar eller hör samtalet eller texten för sitt inre öra. Men det gäller löpande text lika mycket, hur man komponerar den och växlar i tempo och sätter ihop meningarna för att få det att svänga.
(c) Jenny Bäfving (Skriv om ditt liv och Skriva romaner för veckotidningar)

Att sätta igång på morgonen

Bara detta att sätta sig ner framför pappret eller datorn kan vara svårt ibland. Man är rädd för att det inte ska bli bra, att det inte blir som man tänkt sig, att man inte får ner det man har i huvudet på pappret. Rädd att inte hålla måttet.
Stressad över att man inte har flera timmar på sig att skriva. Osv osv.

Och man skjuter upp skrivstunden. Ingenting blir skrivet på dagar, på veckor.

Ett tips är att man skriver det första man gör när man vaknar på morgonen. Man grabbar tag i laptopen eller skrivboken och skriver fritt i fem eller tio minuter precis vad som helst.
Som nyvaken har man inte hunnit tänka så mycket, och man är fortfarande inne i ett avslappnat tillstånd.

Så pröva detta imorgon bitti. Ha ett papper eller din dator inom räckhåll.
Helst ska du inte ens gå på morgontoaletten innan. Allt för att du inte ska börja göra en massa annat på vägen (ta upp tidningen från hallgolvet, börja läsa i den, sätta på kaffe etc).
Skriv det första du gör! Och skriv vad som helst. Låt den inre kritikern forstätta sin nattsömn.
Detta är ett (av många) sätt att komma över den här spärren.
Och tänk att få känna resten av dagen, att "Jag har faktiskt skrivit idag. Det var inte så svårt."

Kanske det gör att du skriver en stund ikväll på din berättelse.

(c) Johanna Wistrand (Författarverkstad)