Litteratur är musik

.... och musik är den högsta konstarten och all konst strävar efter att bli musik - ja det citatet har jag faktiskt fått av en sådan inom ämnet trovärdig källa som Nicholas Cage (DN 6/9 -09) men ju mer jag tänker på det, desto mer stämmer det. (Egentligen kan jag uttala mig mest om skrivkonsten men jag har även hört en teori om att arkitektur egentligen är frusen musik. En ganska intressant tanke. Vilket musikstycke skulle i så fall ett landshövdingehus i Majorna vara? Eller en av de gråa betongkuberna på Nordostpassagen här i Göteborg? ) När man skriver manus till film eller tv, och skriver dialog i en skönlitterär text, är det slående hur mycket det handlar om att fånga en rytm tycker jag, om det ska låta bra. Är man riktigt inne i det så brukar jag bara markera/sammanfatta replikerna så kortfattat som möjligt för att snabbt kunna fånga rytmen, flödet, det melodiösa i ett samtal - ärligt talat snarare än att koncentrera mig på innehållet. (Man går ju tillbaka sedan och skriver ut hela repliken så det är lite stenografi över tekniken) Man försöker med andra ord att skriva lika snabbt, lika obehindrat som man pratar eller hör samtalet eller texten för sitt inre öra. Men det gäller löpande text lika mycket, hur man komponerar den och växlar i tempo och sätter ihop meningarna för att få det att svänga.
(c) Jenny Bäfving (Skriv om ditt liv och Skriva romaner för veckotidningar)