En slitstark genre

Många av dagens moderna, nyskrivna veckotidningsföljetongar är s k ”romantiska rysare”.
I den anglosaxiska världen är det här en väldigt populär variation av den genre som kallas ”romance”. Men i den romantiska rysaren handlar inte bara om kärlek, utan det finns ett spänningsmoment också, och de är invävda i varandra.

Hela genren romantic suspense bygger på en kvinnlig huvudpersons tilltagande känsla av mannen hon är kär i inte riktigt är den hon tror. Hon gifter sig av kärlek men äktenskapet verkar vara en potentiell fälla, eller så blir hon kär i någon som verkar ruva på väldigt mörka hemlighter och som kanske till och med är farlig. Det finns romans men också stark mystik. Exempel på detta inom den klassiska litteraturen är “Jane Eyre” och “Rebecca”.

Min teori är att temat har en historisk bakgrund av sociala och ekonomiska skäl: förr i tiden var en kvinnas stora hopp om försörjning att bli bortgift, men när hon väl var det stod hon under sin mans förmynderi, utan egna tillgångar eller möjlighet att försörja sig. Som gift var möjligheterna att ångra sig minimala om den äka maken inte var som hon hoppats på. Med äktenskapet följde alltså en risk, även om inte alternativet ungmödom (”spinsterhood”) var så eftertrakat heller. Inte undra på att äktenskapet kändes laddat, både med dess chans till kärlek men också risken för av att bli för evigt fjättrad till en psykopat i ett ödsligt slott med vindlande korridorer. Eller till en syfilissmittad suput… Hon kunde bara hoppas på att den äkta mannen skulle visa sig vara både rik och god. (Att han var snygg hör liksom till genren.)

Idag ser man otaliga variationer på vad som egentligen är samma tema. En slitstark genre som romance går att uppdatera och modernisera, trots de senaste hundra årens kvinnliga frigörelse. Idag kanske det hela handlar om ett par som ganska nyligen träffats och flyttar ut till ett isolerat hus i skärgården – på hans initiativ. Efter ett tag börjar det hända konstiga grejor och gradvis börjar den kvinnliga huvudpersonen känna sig osäker på vem den här mannen egentligen är. Och tillvaron på ön blir alltmer ruggig och hotfull. Hur otänkbart det än verkar så börjar hon misstänka honom för att ligga bakom det mystiska och skrämmande som sker. Kanske verkar han till och med försöka ta livet av henne.
Men såklart löser sig allting och det visar sig att han förstås är helt oskyldig. Först då kan paret förenas med alla hinder undanröjda. Slutet gott allting gott!

(c) Jenny Bäfving (Skriv om ditt liv, Skriva roman för veckotidningar, Författarverkstad)