Att skriva noveller, brukar man säga, är den bästa författarskolan. Man lär sig värdet av varje ord. Varför? Därför att novellens format är begränsat. En novell är inte ett myllrande tjockt romanepos.
En novell kan rymmas på två sidor upp till säg 80 (långnovell eller kortroman).
Att veta hur man kan använda ord på ett ekonomiskt vis, d v s framföra en berättelse med få ord, är ett bra sätt att lära sig styra och kontrollera sin text. Man får en överblick, ett grepp om hur man vill skriva.
"Den här berättelsen ska få bli en mångordig, episk roman med massor av färgstarka miljöer och ett stort persongalleri för att ge en läsupplevelse som är njutningsbar, där man bjuds på en härlig berättelse att sjunka in i under många lästimmar etc" eller "Jag ska skriva en kort men väldigt laddad berättelse med få personer och med korthuggen dialog där läsare ska känna sig osäker på vad som egentligen gäller".
Om man däremot tar det från andra hållet, lär sig hantverket genom att breda ut sig språkmässigt och intrigmässigt, då lär man sig inte kontrollera den på samma effektiva sätt, anser jag.
Här är en övning i att skriva ekonomiskt, som jag kallar det:
Skriv en berättelse om en julafton där familjen eller släkten eller ett sällskap samlas och allt spårar ur.
Det blir snöstorm och i stugan de valt att fira i går elen. Stället ligger i en radioskugga så man kan inte använda mobilen, och en av familjemedlemmarna drabbas av vinterkräksjuka.
Skriv en version med så många adjektiv och adverb som möjligt. Vräk på med liknelser, "utfyllnadsord" (ju, lite, liksom, ändå osv), förstärkningsord (jätte- super- kanon- osv) och "ledande" verb (stega istället för att gå, stirra istället för att titta osv).
Skriv sedan en ny version men tänk då att varje ord kostar pengar och du är fattig och berättelsen ska berättas. Vad kan du stryka? Den här versionen ska vara ca 1/3 eller mindre av den förra.
(c) Johanna Wistrand (kursledare på
Författarverkstad)
